Reportage 2019

 

2019-02-18

I trädgårdsmästarens spår

Elisabeth Svalin Gunnarssson tog oss med på en upptäcktsfärd om trädgårdskultur under den viktorianska tiden med stöd av intressanta och roliga bilder.

 

Den viktorianska tiden var en hortokulturellt högstående period med många fantastiska trädgårdar och en gedigen kunskap om odling. Idag finns det ett fåtal trädgårdar kvar från denna tid, i England som s.k. ward gardens, exempelvis West Dean Gardens. I Sverige finns bland annat slottsträdgårdarna vid Sofiero och Gunnebo.

 

Många odlingsprinciper från denna tid känner vi igen och tillämpar, en del är inte användbara och andra behöver anpassas då trädgårdsskötsel under denna tid var synnerligen arbetsintensiv. I sin bok ”I trädgårdsmästarens spår” ger Elisabeth tips på hur kunskapen från viktorianska tiden kan tillämpas idag.

 

I en viktoriansk trädgård finns både en köksträdgård och en lustgård. Fokus var att skapa ett bra klimat för odling, typiskt är att trädgården omgärdas av vindskydd, ofta i form av tre meter höga tegelmurar. För att minska vindturbulensen kring muren planterades stora träd utanför, inne i trädgården användes mindre klippta träd mellan odlingsytorna. Ett tips från Elisabeth var att även en avlövad häck ger 65% vindskydd.

 

Mycket odling skedde under glas. I trädgården fanns stora växthus, både för att förlänga säsongerna men också för att odla mer exotiska växter i särskilda växthus för persikor, meloner och vindruvor. Växthusen värmdes upp med ett system av vattenrör med särskilda kaminer vilket var synnerligen resurskrävande.

 

Odling på friland skedde i upphöjda bäddar, kall och varmbänkar och i något man kallade kaster som var en kombination mellan drivbänk och ett växthus som grävdes ner och försågs med låga glassidor. För att skydda växter för frost och ohyra på använde man olika former av drivhus och ”klockor”, det kunde finnas uppemot 400 klockor i en trädgård vid ett och samma tillfälle. Spaljering av fruktträd förekom både mot vägg och som häckar av spaljerade träd. Ett tips från Elisabeth var att använda kordonger som kant på en pallkrage.

 

Under perioden tillämpade man hållbart odlande, fast man använde inte termen. Allt togs till vara och man tillverkade nytt av befintligt material. Bikupor och komposter var viktiga. Vatten samlades i seriekopplade tunnor och det viktigaste gödningsmedlet var spillning efter djur. Man tog också fram egna recept på gödning och tillverkade gödselvatten av växtmaterial och av hästgödsel. Guanon introducerades i mitten av 1800-talet, senare följt av olika former av mineralgödselmedel.

Arbetet i den viktorianska trädgården pågick året om. Bland höst och vintersysslor fanns att samla fröer, skura krukor, väva halmmattor, se till lagrad frukt och planera för nästa odlingssäsong.

 

Man slås av den mångfalden i den viktorianska trädgården. Massor av frön fanns till försäljning, de presenterades i frökataloger redan under 1800-talet både i Sverige och i England. I början av 1900-talet kunde man välja bland 500 äppelsorter, 200 päronsorter och 20 sorters jordgubbar.

 

Sedan dess har det skett en stegvis utarmning av sortutbudet. Ett exempel är Weibulls katalog som på 70-talet bara innehöll tre sorters bönor och fem sorters ärtor. Den har blivit bättre nu, men fortfarande är mångfalden inte i paritet med den viktorianska tiden. Som en jordgubbsälskare uppmanade Elisabeth oss att tjata på våra handelsträdgårdar för att komma till rätta med dagens magra sortutbud, kanske starta en jordgubbsrevolution!

 

Blommor i dåtidens trädgårdar var viktiga, gärna blommor i starka färger. Populära sorter var aurikel, luktärter, violer, penséer och dahlior, men även olika sorters ormbunkar och andra bladväxter. Sirligt utformade tapetrabatter med inspiration från persisk mattkonst blandades med långa blomsterpergolor och snittblomsrabatter.

 

Kännetecknande för perioden var en rätt stor kreativitet, man testade olika idéer för odling och utformning av hjälpmedel. Varje uppgift hade en egen redskapslösning – det fanns massor av olika spadar och beskärningsverktyg, en rad varianter av mer eller mindre lyckade vattenkannor – som den som kunde sprida vatten både åt sidorna och framåt. Men då uppfanns även kannan med tvärstag, en design som används fortfarande. Förslaget till en borste för borstning av över och undersida på ett blad skulle vi gärna se utvecklas. Däremot känns inte en spatserkäpp med korg särskilt användbar, inte heller en behå för att stötta meloner, särskilda anordningar för att vrida persikor så att de skulle få bättre vinklar mot solen eller gurkglas för att få raka gurkor.

 

Även när det gällde användning av gifter för bekämpning var kreativiteten stor. Arsenik, svavel och defensolat är exempel på tunga gifter som förekom. Vi måste anta att de som skulle sprida gifterna inte mådde så bra, men man kände ju inte till effekterna på människor och natur. Givetvis förekom också giftfria metoder för bekämpning.

 

En del av oss blev nog rätt förvånade när vi fick kännedom om att mycket av det som vi trott introducerats i närtid, var från den viktorianska tiden. Gräsklipparen lanserades 1830 och tillverkades i en massa utföranden, bland annat för att spännas efter en häst. Hästen försågs med särskilda ”pampuscher” för att inte skada gräset. I mitten av 1800-talet introducerades gummislangen, det blev ett söndagsnöje att demonstrera hur den skulle användas. Vi fick också se bild på en ställning för hängmatta – samt hammock från tidigt 1900 tal.

 

Till sist något att prova i årets frösådd, ”Queen Annes Pocket Melon”. Frukterna doftar gott och bars av viktorianska kvinnor som parfym! Frö finns på Impecta som skriver att frukterna dessutom är goda.

Vid pennan Anita Kollerbaur

 

2019-02-19

Välbesökt årsmöte

En nöjd styrelse kunde berätta om en förening som vuxit (snart är vi 500 medlemmar), har god ekonomi och har anordnat ett 30-tal välbesökta aktiviteter. Bokslut, budget godkändes och styrelsen fick ansvarsfrihet utan problem. Medlemsavgiften förslås oförändrad 340 kr, medan anmäld familjemedlem betalar 20 kr fr o m 2020.

Ordförande Rita Almgren berättade också att vi kommer att fira vårt 20-årsjubileum på Oxstallet (Edsvik) i slutet av augusti.

 

Två nya personer tar plats i styrelsen: Jill Åkerblom och Therese Larsson. Båda bor i Upplands Väsby och är tämligen nya medlemmar – Jill blev medlem för några år sedan och Therese kom med först i somras.

Vid pennan: Jannecke Schulman

 

Styrelse 2019 fr v Victoria Marklund, Jill Åkerblom, Therese Larsson, Maria Sundström, Helena Söderman, Mia Gille, Carina Blixt och Rita Almgren.

 

2019-01-21

Frö- och knölbyteskväll 21 januari 2019

Förra veckans föreläsning” Lyckopiller för sådd året runt” bäddade för intresset för en frökväll. Många medlemmar hittade till årets frökalas i Tintoramasalen i Sollentuna Centrum. Utbudet var stort, påsarna välmärkta och väljandet tog vid direkt. Det var surr i luften, fröfrossa som bäst. Fyra välfyllda bord, både vanliga och ovanliga, stora och små frön. Det mesta gick åt och lyckan var total. Många hade kaffekorg med sig, nybakta muffins bjöds runt. Vilken kväll!

 

Tack alla som kom och gjorde detta möjligt!

Vid pennan Rita Almgren

 

2019-01-16

Lyckopiller för sådd året runt

Ulla Hasselmark, mästare i frösådd, inledde vårens föredragsserie med att ge oss en inspirerande grundkurs i fröernas behov, olika såmetoder och enkel utrustning. Salen var välfylld med nästan 120 åhörare.

 

Hon började med jorden, vars uppgift är att fästa plantan och att binda vatten, syre och näringsämnen. Speciell såjord behövs inte utan kan vara direkt olämplig i sammansättning. Det viktigaste med jorden är rätt struktur och Ulla gav fyra recept på hur man enkelt blandar själv. Ullas recept hittar du nedan.

 

Vanliga fel man gör är att så för tätt, ge för mycket vatten, ha kompakt jord samt hålla sådden för varmt när fröna börjat gro. Flytta dem till svalare så fort det första grott.

 

Därefter fördjupade sig Ulla i olika metoder från självsådd till förkultivering inomhus eller i växthus. Frön kan till och med fås att gro på en vattenyta.

 

Vissa fröer behöver en eller flera köldperioder för att gro. Krukan kan ställas utomhus eller i kylskåp. Fröna kan också läggas i kylen i plastpåse med vermikulit.

 

Många växter, både sk ”härdiga annueller”, kryddväxter och alla andra perenner, buskar och träd som växer hos oss sås med fördel på vintern. Använd plastlådor som förses med dränerings- och lufthål och ställ ut dem i februari i skugga. Ullas patentmetod för stratifiering hittar du nedan.

 

Till sist fick vi tips om Jelittos behandlade frön som gror väldigt lätt, tomatodling, pionsådd mm och vi gick hem fulla av planer för nästa säsong. Ullas metod för pionsådd hittar du nedan.

 

Maria Gille

 

Ullas tips

Jordrecept

1. Standardjord för sådd, pH ca 6,5

Torv 20 l

Sand 20 l (tvättad murarsand)

Flis (2–5 mm) 20 l

Kompostjord 20 l

Finmalen dolomit 0,8 dl

Benmjöl 1,5 dl

 

2. För amatörer

3 delar torv/sandbaserad ”köpjord”, odlings- ej såjord

1 del sand

1 del fina (2–6 mm) Lecakulor

1 del steriliserad trädgårdsjord.

 

3. Min förenkling

4 delar torv/sandblandad köpjord (rabattjord)

1 del fina lecakulor eller perlit

1 del sand

Eventuell täckning med vermiculite

Går även bra att lägga till några nypor benmjöl.

 

4. Ännu enklare:

Blanda i ca 1,5-2 liter perlit eller småleca i en mindre säck krukväxtjord (20 l).

Blandning 1 och 2 kommer från Göteborgs Botaniska Trädgård. De använder samma jord till sådd och omskolning.

 

PATENTMETOD när man inte vet om en perenn ska stratifieras eller inte.

4 veckor varmt (rumstemperatur)

4 veckor kallt – ute vintertid eller i kylskåp

Tillbaka till värmen

 

PIONSÅDD under hösten sedan fröna mognat

# Lägg fröna i fuktig vitmossa (Sphagnum) i plastask eller plastpåse. Förvara i rumstemperatur.

# Efter 2-3 månader växer grodden ut.

# När grodden är 2-3 cm ställs alltsammans i kylskåpet. Efter ytterligare 2-3 månader kan de första bladen anas i en spricka i grodden.

#Flytta försiktigt över till kruka med jord. Ställ varmt och ljust och flytta ut när frosten är över.

 

2019-01-16

Välkomstmöte för nya medlemmar

Kan man ha trädgårdsplaner när snön yr ute en januarikväll? Svaret var entydigt ja när tolv nya medlemmar i Sollentuna Trädgårdsgille träffades för att dela med sig sina erfarenheter, önskemål och trädgårdsdrömmar.

 

Delar av styrelsen var med, informerade om Gillets verksamhet och allt extra som RST, Riksförbundet Svensk Trädgård erbjuder. Trädgårdsvandringar och växtkalas är våra huvudsakliga aktiviteter på sommaren medan föreläsningar och kurser tillhör vintern. Vår hemsida är utomordentlig, ständigt aktuell. Vi har två programblad per år och samtliga aktiviteter påminns med mail till medlemmar. Därför är det viktigt att alla medlemmar lämnar korrekt mailadress. Odlarglädje, ny kunskap och trevlig samvaro är våra ledord.

 

Alla fick berätta om sin trädgård. Vi diskuterade önskemål, behov och trädgårdsdrömmar. Att träffa andra trädgårdsintresserade, få tips och inspiration, dela med sig, få återkoppling, diskutera och ventilera sina tankar var några av önskemålen som kom upp.

 

Efter en givande timme övergick träffen till föredrag om fröernas magiska värld. Ulla Hasselmark var frikostig och underhållande, massor med ny kunskap och inspiration.

Vid pennan Rita Almgren